One way ticket
Nu är det helt klart!
9 januari 2011 sätter jag och Sanna oss på flyget över till London.
Och det är en enkel resa, one way ticket, hemfärd obestämd.
Är så jäkla taggad till detta!!!
Svar på de flesta frågor:
Det löser sig!
Vi ska forstätta äventyra tillsammans..
London, here we come!
9 januari 2011 sätter jag och Sanna oss på flyget över till London.
Och det är en enkel resa, one way ticket, hemfärd obestämd.
Är så jäkla taggad till detta!!!
Svar på de flesta frågor:
Det löser sig!
Vi ska forstätta äventyra tillsammans..
London, here we come!
You should know better
Sitter och lyssnar på Kings of leon´s nya album.
Har dock bara hunnit lyssna på en låt, men jag lyssnar.
De senaste två veckorna har livet flytit på som vanligt.
Men det har funnit något där som spetsat det lite.
En liten fjäril i magen känsla.
En irritation som ligger och nöter och en skön känsla.
Irritationen är nästan borta nu, det är sällan bra att vara arg på sig själv för att man är arg på någon.
Den positiva känslan bara växer för varje dag som går.
Och jag är nöjd.
Ett beslut som kommer förändra lite saker.
Me like!
Att sedan veta att sina vänner trivs med sitt och kan ge glädjebesked gör min tillvaro ännu bättre.
Har en liten förälskelse just nu i Robyns två nyaste album. Herrejisses vad bra de är.
Men det finns ju alltid låtar man snöar in lite extra på.
En av dessa är sista spåret på Body Talk pt.2, Indestructible.
Har dock bara hunnit lyssna på en låt, men jag lyssnar.
De senaste två veckorna har livet flytit på som vanligt.
Men det har funnit något där som spetsat det lite.
En liten fjäril i magen känsla.
En irritation som ligger och nöter och en skön känsla.
Irritationen är nästan borta nu, det är sällan bra att vara arg på sig själv för att man är arg på någon.
Den positiva känslan bara växer för varje dag som går.
Och jag är nöjd.
Ett beslut som kommer förändra lite saker.
Me like!
Att sedan veta att sina vänner trivs med sitt och kan ge glädjebesked gör min tillvaro ännu bättre.
Har en liten förälskelse just nu i Robyns två nyaste album. Herrejisses vad bra de är.
Men det finns ju alltid låtar man snöar in lite extra på.
En av dessa är sista spåret på Body Talk pt.2, Indestructible.
Cry when you get older
Caroline var på blixtvisit i Stockholm i torsdags.
Så då blev det självklart vin på East som senare slutade med whiskeyshots på Spy bar med två amerikanare, varav den ena ville köpa röda byxor. Fantastiska människor.
Upptäckte i söndags att vara lite turistig i sin stad har sina fördelar.
Var ute och promenerade i 2 timmar med en vän. Kyrka, klippa, söder och små gator med små små hus.
Åker alltid bil till jobbet nurförtiden.
Men i helgen har jag åkt tunnelbana och jag saknar det! Jag föredrar att åka tunnelbana själv.
Då kan jag sitta och lyssna på min jättegamla musik som strömma ur lurarna från Ipoden och smygtitta på de andra i vagnen.
Som det där hysteriska tjejgänget som pratar svenska och spanska med varandra, den lilla tanten som är helt klädd i beige och toppar det hela med en beige truckerkeps, eller den lilla flickan i lila som är så stolt över sin nya klocka, paret som inte kan sluta ta på varandra och man vill skrika på dem"get a room!", dagisklassen som man önskar tagit sig ombord på den andra vagnen eller hur konstigt vi svenskar beter sig när någon kommer och sätter sig brevid dig. Vi drar åt oss hela våra kroppar och tar ett extra tag om handväskan. Det är som om pesten kommer och ska pickla dina värdesaker.
Men som de säger i Norrlands Guld-reklamen så gillar jag att få vara sig själv för en stund.
När jag sitter där i tunnelbanan, vagnen, sätesgruppen, med lurarna i öronen är det där jag är för stunden. Kopplar bort alla tankar.
Här och nu.
Så då blev det självklart vin på East som senare slutade med whiskeyshots på Spy bar med två amerikanare, varav den ena ville köpa röda byxor. Fantastiska människor.
Upptäckte i söndags att vara lite turistig i sin stad har sina fördelar.
Var ute och promenerade i 2 timmar med en vän. Kyrka, klippa, söder och små gator med små små hus.
Åker alltid bil till jobbet nurförtiden.
Men i helgen har jag åkt tunnelbana och jag saknar det! Jag föredrar att åka tunnelbana själv.
Då kan jag sitta och lyssna på min jättegamla musik som strömma ur lurarna från Ipoden och smygtitta på de andra i vagnen.
Som det där hysteriska tjejgänget som pratar svenska och spanska med varandra, den lilla tanten som är helt klädd i beige och toppar det hela med en beige truckerkeps, eller den lilla flickan i lila som är så stolt över sin nya klocka, paret som inte kan sluta ta på varandra och man vill skrika på dem"get a room!", dagisklassen som man önskar tagit sig ombord på den andra vagnen eller hur konstigt vi svenskar beter sig när någon kommer och sätter sig brevid dig. Vi drar åt oss hela våra kroppar och tar ett extra tag om handväskan. Det är som om pesten kommer och ska pickla dina värdesaker.
Men som de säger i Norrlands Guld-reklamen så gillar jag att få vara sig själv för en stund.
När jag sitter där i tunnelbanan, vagnen, sätesgruppen, med lurarna i öronen är det där jag är för stunden. Kopplar bort alla tankar.
Här och nu.