cause baby yor are a firework
6 dagar kvar och jag har bara packat en väska.
Undra vad man ska ha med sig?
Idag köpte jag en ny dator, and i love it!
Än så länge, då jag bara lyssnat på musik och varit inne på facebook.
Får se hur det låter när jag ska ladda upp bilder, skriva ett brev eller få igång webbkameran som är inbyggd!
Idag gjorde pappa köttbullar till mig!
Åh det är ju sä jädrans gott!
Häromdagen fick jag vitlök-och limegratinerad kronhjort hemma hos mamma, man blir bortskämd av att bo hemma. ;)
Just nu är jag som ett litet barn.
Hetsåt förra veckan och det var inte så att jag gick och spydde efteråt utan jag ville äta igen efter 3 timmar.
Som det ser ut nu så jag inte fått några men från denna korta period av hest.
Just nu vill jag bara sova.
Måste ta en powernap på 1 timme på eftermiddagen för att orka vara uppe längre än till 20.00.
Dagens låt: Katy Perry - Fireworks
Denna lilla sak kommer jag sakna så det skär i mitt hjärta
P&K
I wanna start a fire I wanna burn tonight
Det är helt sjukt hur mycket mat man får i sig under julen.
Hela tiden ska det ätas och det är sällan det riktigt tar stop.
Igår jobbades det på C&D.
Sjukt kul kväll!
Massa folk och härlig stämning bland oss som jobbade..
jag har lätt för att hänga up mig på vissa artister.
Nu har det varit Robyn länge. Innan det var det Kings of leon, Hassle, Joshua Radin osv.
Lyssnar mer än gärna på dem fortfarande.
Men nu har Tove Styrke tillkommit på listan.
Vilken underbar lite tös!
Älskar hennes White light moment!!
God fortsättning på er!
xoxo
standing were you left me
Häng med restaurangfolk på C&D, vidare till Rocken och sedan efterfest. Dock var det nog jordens tråkigaste men vi blev inte kvar där så länge.
Redan å C&D börjades det hetsa om shots så det ble hot shots och fisk.
Igår firade jag min ojuligast julafton.
Först hos mamma.
När vi skulle äta så hade vi glömt att koka potatis så det orkade vi inte göra när allt var klart.
Jag hade druckit en flaska julmust själv, "konstigt när jag drack så mycket igår", så magen var ju ganska full.
Glider runt i mjukisbyxor och min nya flanellskjorta.
Kollar på Trolltyg i tomteskogen och öppnar två paket.
Åker ut till pappsen och slänger mig i soffan framför kalle och hans vänner i apparaten. Somnar.
Vi blir hungriga, konstigt.
Varken jag eller Tobbe ville ha julmat så han kom på Raclette.
åh jävlar i min lilla låda vad mätta vi blev.
Slängde sig i soffan igen och låg där med en utständ buk och känslan av en klubbad säl har aldrig känts mer rätt.
Tomten är far till alla barnen visades på tv såklart var vi tvungna att se den och först i slutet av filmen kunde jag få i mig lite glass med varm hjortronsylt. Mums
Sen var det dags att krypa till sängs och ladda för juldagen!
Idag bjuds det på kalkon hos mamma sen blir det jobb på C&D.
Dimman hjälpte mamma att stekat köttbullar
En mätt liten hund
Raclette Grillen med diverse tillbehör.
Pus
Wounder if I ever cross your mind?
Denna vedspis och jag är inte riktigt kompisar alltid. Men nu gick det bra.
Sitter med min mössa på mig, lyssnar på Nora Jones och dricker mitt NK Green Cheesecake thé.
Mina hundar kan få ett eget kapitel. För nu har jag inte bara 1 utan 3.
Jättegulliga men så jävla jobbiga,
Greger förföljer mig var jag än går när inte pappa är hemma. Mitzi river mig å benen när jag sitter på toa och Dimman är Dimman, needy, gnällig och sötast i hela världen.
Men jag är glad att jag har dom annars hade det varit väldigt ensamt här ibland.
Idag blir det lite egen tid för mig. Naprapat och frissan ska göra mig hel igen.
Nu är det inte mycket saker kvar i släpet, men desto mer inomhus!
då kommer känslan den där smygande känslan man inte rår på
Innan dess fick jag hugga fram min bil ur en snödriva.
Att ståpå en snövall, borsta bort snö från taket och lite lätt ta stöd på motorhuven tillhör inte det vardagliga för min del. Men den kom fram iallafall.
Men nu är jag hemma. Här uppskattar man snön på ett annat sätt. I stan så förväntar man sig att det ska lösas. Jag vill inte att min bil ska vara inplogad, utan jag vill kunna ta mig ut när jag ska ut.
Här på landet tycker jag det är vackert med snö och sen är jag van sen jag var lite att det inte alltid gick att ta sig ut för vägen hade blåst igen.
Igår hade det hänt 40 bilolyckor på sträckan Uppsala-Jönköping.
Det är inte konstigt.
Idag på vägen hem kunde jag ligga i 80 km(dels pga av det dåliga vädret dels för jag hade nog däcken fulla av snö för så fort det gick över 85 så skakade bilen så mycket att jag trodde att jag skulle skakas ut ur bilen) jag blev omkörd av 3 lastbilar, tystberga-Nyköping.
Att de som är störst på vägarna gasar på värst och de som har tyngst last och är längst inte respekterar väglaget. Konstigt att det händer olyckor, verkligen jättekonstigt.
Ikväll blir det glöggmys hemma hos Lillemso med tess, Ina och deras respektive. Ska bli skönt att vara hemma ett tag nu och umgås med mina brudar.
A song to sing
13.55 lyfter vi och 15.20 landar vi på Gatwick flygplats.
Att sedan transportera 100 kg packning tillsammans från söder till den norra sidan av London där vi kommer bo, kommer att bli ett eldprov.
Men klarar vi det, klarar vi allt!
Internskämt och notice to myself:
Inget vin till Sanna innan vi är framme.
Idag är vädret hemskt här.
Dimman kunde knappt komma framåt imorse. Det blåste och regnade.
Då önskade jag att det snöade istället för regn och blåst.
Men nu snöar det och blåser!
Åh ser framemot London så himla mycket nu!!
Solli 8 maj
sistalove
Jag saknar min syster så ofantligt mycket.
Att ha henne nära mig.
Att bråka och bli sams.
Att skratta åt något som inte ens är kul.
Att säga något med tystnaden.
Att bli sur för hon är för full.
Att lägga sig i sängen och hon kommer uppkrypandes.
Jag är lyckligt lottad att ha tre underbara småsyskon som jag älskar över allt annat.
Syskonkärlek!
Men när den ena har delat samma intresse, är av samma kön och är en galen kopia av en själv och nu befinner sig i ett annat land blir det en liten extra längtan
Jag saknar dig Tussen!
"Att sakna något prescis som jag"
One way ticket
9 januari 2011 sätter jag och Sanna oss på flyget över till London.
Och det är en enkel resa, one way ticket, hemfärd obestämd.
Är så jäkla taggad till detta!!!
Svar på de flesta frågor:
Det löser sig!
Vi ska forstätta äventyra tillsammans..
London, here we come!
You should know better
Har dock bara hunnit lyssna på en låt, men jag lyssnar.
De senaste två veckorna har livet flytit på som vanligt.
Men det har funnit något där som spetsat det lite.
En liten fjäril i magen känsla.
En irritation som ligger och nöter och en skön känsla.
Irritationen är nästan borta nu, det är sällan bra att vara arg på sig själv för att man är arg på någon.
Den positiva känslan bara växer för varje dag som går.
Och jag är nöjd.
Ett beslut som kommer förändra lite saker.
Me like!
Att sedan veta att sina vänner trivs med sitt och kan ge glädjebesked gör min tillvaro ännu bättre.
Har en liten förälskelse just nu i Robyns två nyaste album. Herrejisses vad bra de är.
Men det finns ju alltid låtar man snöar in lite extra på.
En av dessa är sista spåret på Body Talk pt.2, Indestructible.
Cry when you get older
Så då blev det självklart vin på East som senare slutade med whiskeyshots på Spy bar med två amerikanare, varav den ena ville köpa röda byxor. Fantastiska människor.
Upptäckte i söndags att vara lite turistig i sin stad har sina fördelar.
Var ute och promenerade i 2 timmar med en vän. Kyrka, klippa, söder och små gator med små små hus.
Åker alltid bil till jobbet nurförtiden.
Men i helgen har jag åkt tunnelbana och jag saknar det! Jag föredrar att åka tunnelbana själv.
Då kan jag sitta och lyssna på min jättegamla musik som strömma ur lurarna från Ipoden och smygtitta på de andra i vagnen.
Som det där hysteriska tjejgänget som pratar svenska och spanska med varandra, den lilla tanten som är helt klädd i beige och toppar det hela med en beige truckerkeps, eller den lilla flickan i lila som är så stolt över sin nya klocka, paret som inte kan sluta ta på varandra och man vill skrika på dem"get a room!", dagisklassen som man önskar tagit sig ombord på den andra vagnen eller hur konstigt vi svenskar beter sig när någon kommer och sätter sig brevid dig. Vi drar åt oss hela våra kroppar och tar ett extra tag om handväskan. Det är som om pesten kommer och ska pickla dina värdesaker.
Men som de säger i Norrlands Guld-reklamen så gillar jag att få vara sig själv för en stund.
När jag sitter där i tunnelbanan, vagnen, sätesgruppen, med lurarna i öronen är det där jag är för stunden. Kopplar bort alla tankar.
Här och nu.
There´s a possibility
Vänner är till för att finnas där.
Att kunna lita på och ha kul tillsammans med.
Att en som man litade på inte finns där längre får en att känna sig sårad, blåögd och dum.
Team building
Men det är ändå så det alltid blir.
Mina veckor har kantrats av jobb, jobb och jobb.
Min bästa har flyttat till Luxemburg och min syster drog till Malta på obestämd tid.
Sannas syster har flyttat in och bombaderat vårt badrum med skönhetsprodukter vi får bruka fritt.
Dimman har varit allmänt jobbig emellanåt och jag har haft dåligt samvete för hon inte fått den uppmärksamhet jag brukar kunna ge henne.
Jag har ätit egenfiskade kräftor, druckit snaps, sjungit falskt och haft deeptalk.
Fått en fast anställning.
Är jävligt glad över de människor jag jobbar med är så bra! Att vi står ut med varandra i vått och torrt!
Jag har shoppat men vet inte vad som är nytt i garderoben.
Jag har lyssnat på Kents nya skiva så mycket att jag borde vara trött på den. Om inte annat så borde mina samobs vara det.
Funnit lycka i en massa trattkantareller med pappsen.
Tankar om hur framtiden kommer se ut och var man kommer befinna sig.
Saknat mina hästar så fruktansvärt mycket.
Varit med Sanna i stallet och sniffat på Lizzie.
Jag har tittat på bilder som får att minnas och vara nöjd över det som varit och se framemot det som komma skall.
Jag har gråtit och skrattat. Skrattat så jag gråtit. Ett gott skratt förlänger livet.
Min rygg tar död på mig emellanåt men fortsätter le.
Mitt brinnande intresse för matlagning har varit nästintill obefintligt.
Är glad och lyckligt lottad över att jag mina sambos som tar hand om Dimmisen när jag måste sova kvar på jobbet eller diskar efter frukosten. Love you!!
Men det jag är mest nöjd över är att jag är nöjd.
Jag trivs så fruktansvärt bra i Stockholm.
Alla dessa valmöjligheter och att faktiskt kunna träna på att vara spontan.
Att kunna välja bland massor olika restauranger, krogar, vilken stadsdel man vill hänga på eller shoppa i.
Och samtidigt ha den valmöjligheten att ta lilla saaben och gasa ner till landet och få lite frisk luft.
Kunna gå ut och lägga sig på verandan på kvällen och faktiskt se alla stjärnor som så vackert pryder himmelen.
Det är sådana saker som utgör livskvalitet.
En himmelsk drog
Jag kan inte sjunga för fem öre men jag sjunger mer än gärna med.
Framförallt i bilen.
Därför gillar jag att åka bil långt.
Har så länge jag kan minnas fördragit musik framför film.
Värdelös på filmer.
Men musiken den ligger mig varm om hjärtat.
Jag är inte lika grym som pappsen som kan säga vilket år den och den låten släpptes.
Eller till och med vilken månad.
Men jag älskar musik.
Lyssnar på det mesta.
Men sen snöar man ju in på vissa med än andra.
Kent är en av dom.
Och nu även Robyn.
När man är på konsert och känslor bara bubblar i kroppen är livet underbart.
Jag förstår de svaga själarna som går med i sekter och inte förstår bättre.
För jag är själv där under detta musikfest.
Det är som ett sektmöte.
Jay-Z sa JUMP! på P&L och alla hoppade.
Han bad alla att ta fram sina tändare.
Alla som hade en tog fram den och det var magiskt.
Det finns musik för alla tillfällen.
Då man är ledsen, vill känna sig snygg, hitta peppen, jobbar, tränar eller lagar mat till.
Det är en himmelsk drog
Heaven´s on fire
söndag till onsdag förmiddag befann jag mig i sthlm.
Fick ett lyckorus av det.
Nu längtar jag hem!
Så sjukt mycket.
Det är två veckor kvar på jobbet i Nypan, en helg full med fest och sen bär det av upp till Haggan och vardagen börjar på måndagen.
Nu sitter jag och äter frukost och lyssnar på Robyns nya skiva. Jag älskar den. Desstuom var hon så jävla grym på P&L, så man vi ha henne hos en hela tiden!
Hade en väldigt trevlig kväll på jobbet igår. Bakbaren med Ida och Cajsa. Efter stängning spårade det och både Björne, Snigel och Nalle puh kom på besök!
Tre övertrötta och lätt svettiga flickor.
Bild tagen från Cajsa. =D
jag är nästan som du
Vad har hänt?
Jag har jobbat förstås.
Var iväg på Peace & Love med Sanna, Carro och Sis.
Det har grillats, haft söndagsfylla tillsammans med min vapendragare Caroline, solat, haft ångest, längtat hem, myst, våfflat håret und so weiter.
Igår kom lilla brorsonen upp och stannar en vecka. Det finns mycket kärlek att ge honom!
När han pratar med någon i telefonen så avslutar han med puss puss jag älskar dig! Jag smälter.
Igår tog jag med honom på samkväm på Lövnäs. Där charmade han nog alla. Såg till och med att Toblas fattade lite tycke för ungen.
Så mycket spännande saker händer inte just nu.
Den 12 aug kör jag mitt sista pass på Skeppet, ledigi tre dagar för att sedan börja mitt andra jobb den 16:de.
Imorgon blir det äntligen ett besök till frissan och ta bort denna fula utväxt jag har!
som en glasbit
"som en glasbit i en vattenpöl som frös"
en rad ur en av Kents låtar.
Älskar den.
du finns där som en glasbit, men syns inte i vattenpölen.
Du finns där som en glasbit, men kommer ingenstans i det frusna vattnet.
Ibland känns det så.
Man vill mycket men tar inte tag i det och viljan om att synas är inte tillräckligt stark.
Att försöka men inte lyckas.
Imorgon är det midsommar.
Ska jobba hela kvällen så på dagen blir det grillning med Cajsa och alkfritt jordgubbsvin.
Ska även baka en tårta, en riktig gräddtårta och ta med till jobbet.
Trots att jag innerst inne tycker att det är skönt att jobba på midsommar så är det ju iallafall lite synd om oss.
Jobba när alla andra sitter ute och dricker snaps och äter sill, sjunger och är glada.
Vad är det egentligen för skillnad mot andra dagar??
Det är väl mer godkänt att börja till lunch.
Finns inga som helst krav att gå ut.
Midsommar förra året blev ju en mindre katastrof..
Sitter och uppdaterar min Iphone till 4.0, där man kan multitaska och massa annat roligt!
På tisdag drar vi till P&L. Som jag längtar!
Något jag längtar efter ännu mer är min roomie.
Att ha en vän som man längtar efter så mycket att man får tårar i ögonen är guld värt. Det är en riktig vän.
Love you!!!
perfectly lonely
Så typiskt svenskt att sitta och trycka på saker de inte behöver men vill inte dela med sig av. ;)
Inatt har jag haft en massa konstiga drömmar.
En som jag minns var att Dimman sprang i linan ute på gräsmattan.
Helt plötsligt kom det massa småfåglar och landade på henne.
Fatta lyckan i den lilla hunden då!
Men när jag tittade till henne så fanns hon inte kvar.
Men det låg en gigantisk igelkott med Dimmans koppel stickande ut ur rumpan.
Där låg hon och pep, inne i igelkottens mage.
Hur hon kommit in bakvägen förstår jag verkligen inte.
Men hon kom ut levande.
Igår låg jag och sov nästintill hela dagen.
Hade ont i min kropp.
Idag är det mycket bättre och snart ska det tas en alvedon forte och då kommer det vara ännu bättre!
Jag vill ha din ryggrad här
Jag går som en gammal kärring som glömt sin rullator hemma.
Eller som att jag har ett basebollträ uppkört i arslet.
Var hos en naprapat igår som jag inte varit hos innan.
Trodde han skulle mosa mitt bäckenben. Men det stod pall hans styrka.
Sen strök han på lite liniment.
Tänkte då lite smart att jag köper en sådan så kan jag ha ihelgen om jag behöver.
Åker hem och strycker på lite till.
Och hela svanken sväller upp.
så jag ligger på mage med en blöt handduk i svanken.
Åh där ligger jag, nästan rygglös och skriker på Tobias.
Han blir så trött på mig att han går ut och väntar på sin skjuts 5 min innan avsatt tid.
En säl kanske är mer rättvis liknelse. En klubbad säl alltså.
Så om det är någon där ute som har en rygg till övers så är jag villig att betala en lite symbolisk summa för den.
Jag vill ha din ryggrad här,
fäst den i mig.
Jag är alltid tryggast när du är en liten bit ifrån
En rörelse i ögonvrån
Jag saknar min älskade roomie och min syster så jag går i tusen bitar!
Det finns inga ord
Haft feberfrossa hela natten och sovit till kl 13.
Sitter i köket och äter skorpor och lyssnar på Kent och albumet Röd.
Har inte fastnat för det riktigt.
Men vissa låtar gillar jag.
I vårt land får man inte var förmer,
det här är Sverige snälla gråt när ingen ser
vår sista dans
Då var denna helg snart över.
Fredagen bjöd på studentfest på skeppsbron.
Vilket drag.
Alla var glada och lyckliga.
Fick en flashback till min student.
Lyckan som rusade genom kroppen.
Hela dagen.
Lilla Tobbe har börjat köra folkrace och är grym på det.
Blir så stolt av att höra hur bra det går för honom.
När han och pappa kom hem från tävlingen hade jag däckat i soffan, men dem lyckades snabbt med att väcka mig.
Sen satte de där och pratade om tävlingen.
Vad Tobbe skulle behöva bli bättre på och hur det hade gått idag.
Då fick jag en rysning genom min kropp och hur mycket jag saknar hästarna.
Att efter tävlingen kunna analysera dagens resultat och få tänka "tänk om jag ridit så isället".
Stannade till vid Ingelsta idag och hälsade på Carros och hennes nya häst.
Så nu har jag hästhår på tröjan och stallukt i näsan.
Det är en fristad att få komma ut i stallet för mig.
Speciellt på hemmaplan.
Jag kan gå ut i vårt stall hemma och bara ställa mig och känna in känslan, blunda och tänka tillbaka till när vi hade hästarna hemma.
Boxarna var ljusblåa.
Eddie kastade alltid över foderhinken när han ätit klart, Fleur stod och skavde bort sin man och Sudden for runt som om det inte fanns någon morgondag.
På vintern frös vattnet i stallet. Då körde vi hinkar med vatten i pulkor från huset och ut till hästarna.
Eddie älskade att tolka. Så vi satte longeringslinorna i sadeln och sen bar det av.
Så många staket man fått laga eftersom Eddie tyckte gräset var grönare på andra sidan och tyckte det var onödigt att alltid hoppa över. Var tvungen att få lite variation.
Hästarnas sken genom hagen för att det inte vill följa med hem.
Jag saknar att få försvara Sudden galna beteende.
Att få flyga över hinder. Utmana ödet lite och höja upp. Få en kick.
Jag saknar mina stora djur så det skär i hjärtat emellanåt.
Jag vet att jag döljer en sanning
att väntan inte leder nånstans