tankar
Tittar på film och tycker att den är sådär. Men emellanåt är den bra.
Funderar på vad som kommer att hända i höst. Eller snarae hur det kommer att bli.
En lägenhet för två månader är nästan klar.
Ibland önskar jag att det var som när man var liten, alla bodde på samma ställe, jag och syster hade våra hästar hemma på gården, hade skolan att gå till och tävlingar på helgerna, smågnabbet med syskonen, inget jobb att bry sig om.
Men det är bara tankar och kanske bra att det bara är just det, tankar.
För någon gång måste man inse att man lever som en vuxen människa, har ett jobb, en lägenhet och ett eget liv.
Ett liv i förändring.
Det var lite jobbigt att inte bo hemma, i Nyköping, när jag var i Stockholm. Men då hade jag två hem, eller tre rättare sagt: landet, Bitchhouse och Skarpan. När man var på det ena stället längtade man hem och när man var det andra stället längtade man hem. Aldrig nöjd.
Men det är ju så vi svenskar är, aldrig nöjda.
När det är vinter vill vi ha sommar, när det är varmt och är sommar då är det för varmt.
Nu ser jag fram emot Stockholm. Men det är samtidigt lite läskigt. För nu ska man jobba och tjäna pengar, inte göra praktik gratis.
Nu ska man göra bra ifrån sig, skaffa kontakter, både arbetsmässigt och privat.
Jag visste innan jag flyttade att Nyköping inte skulle vara detsamma när jag flyttade tillbaka, men man kan ju alltid drömma.
Det är inte detsamma, visa saker är men inte många.
Det är tråkigt, men samtidigt kan inte en vänskapskrets, en stad eller en familj stanna upp.
Alla utvecklas åt olika håll.
Vissa luras att vara glada eller tycka om en medans andra knappt behöver visa det utan man vet var de finns iallafall och de andra finns där är glada för varandra men man vet inte om det är på riktigt eller inte.
Funderar på vad som kommer att hända i höst. Eller snarae hur det kommer att bli.
En lägenhet för två månader är nästan klar.
Ibland önskar jag att det var som när man var liten, alla bodde på samma ställe, jag och syster hade våra hästar hemma på gården, hade skolan att gå till och tävlingar på helgerna, smågnabbet med syskonen, inget jobb att bry sig om.
Men det är bara tankar och kanske bra att det bara är just det, tankar.
För någon gång måste man inse att man lever som en vuxen människa, har ett jobb, en lägenhet och ett eget liv.
Ett liv i förändring.
Det var lite jobbigt att inte bo hemma, i Nyköping, när jag var i Stockholm. Men då hade jag två hem, eller tre rättare sagt: landet, Bitchhouse och Skarpan. När man var på det ena stället längtade man hem och när man var det andra stället längtade man hem. Aldrig nöjd.
Men det är ju så vi svenskar är, aldrig nöjda.
När det är vinter vill vi ha sommar, när det är varmt och är sommar då är det för varmt.
Nu ser jag fram emot Stockholm. Men det är samtidigt lite läskigt. För nu ska man jobba och tjäna pengar, inte göra praktik gratis.
Nu ska man göra bra ifrån sig, skaffa kontakter, både arbetsmässigt och privat.
Jag visste innan jag flyttade att Nyköping inte skulle vara detsamma när jag flyttade tillbaka, men man kan ju alltid drömma.
Det är inte detsamma, visa saker är men inte många.
Det är tråkigt, men samtidigt kan inte en vänskapskrets, en stad eller en familj stanna upp.
Alla utvecklas åt olika håll.
Vissa luras att vara glada eller tycka om en medans andra knappt behöver visa det utan man vet var de finns iallafall och de andra finns där är glada för varandra men man vet inte om det är på riktigt eller inte.
Kommentarer
Trackback