Emilie

Emellanåt får jag sjuka cravings på saker. Ofta är det ju såklart choklad eller lakrits. Men jag brukar få det på gröna oliver eller vitvinsvinäger. Alltså inte dricka vinägern som den är utan göra tomat och löksallad eller kålsallad med massor vinäger så ingen annan tycker det smakar gott. Gröna oliver kan jag då trycka i mig en hel burk. Idag har jag ett annat cravings, varma smörgåsar. Vitt bröd, massa senap och ost! Mums!

Det är märkligt det där med att var man än befinner sig undrar man alltid hur det skulle vara på en annan plats.
Just nu börjar jag längta hem och få jobba på Öster Malma. Att komma ut till jobbet och känna doften från julmaten, som man väldigt snart tröttnar på. Att stå där bakom den lilla enkla baren och snacka skit med jobbarkompisar och vänner till mig eller någon annan i familjen.
Att få gå upp tidigt på morgon, asförbannad för Greger sitter och knyr och så fort man stoppar foten utanför täcket vill man inget hellre än att ligga kvar där i värmen.
Så tänker jag just nu. Men jag vet att i slutet av december kommer jag att längta tillbaka till Stockholm och undra vad man ska hitta på i vår. Förhoppningsvis tillbaka till jobbet eller kanske börja plugga. Vem vet, inte jag just nu iallafall.

Men det är ju så vi svenskar är, när det är varmt tycker vi att det är för varmt och när det är kallt ute så längtar vi till värmen.
Det är så jag känner nu, jag vill vara här men samtidigt där och tvärtom.
Som min kära kombo skrev så vackert i ett sms häromdagen, "varför kan inte alla man tycker om vara samlade på samma plats?"

Alla gör vi våra misstag som vi sedan lär oss av.Men om man inte lär sig av sina misstag är man bara mänsklig eller att även solen har sina fläckar??