Emilie

Idag har jag fått vara i stallet halva dagen. Helt underbart.
Att få släppa fram hinder för att en timme senare riva dem och släppa tillbaka dem har sällan varit så uppskattat som idag.
Efter det provred jag en häst som jag kanske ska börja hjälpa till med lite nu och då.
Så nu har jag träningsvärk och huden på mina sittknölar känns som det nötits bort. Men det är det värt!
Det var till och med värt att stå och frysa när vi väntade på bussen hem.
Saknar mina hästar något så fruktansvärt.
Vad lätt det hade varit om jag inte sökt utbildningen, slutat på Öster Malma och sålt min häst. Trivdes med mitt liv då. Hade det jag ville ha. Ett bra jobb som jag trivdes på med sjuk(t) (bra) personal och en häst som var min lilla bebis.
Men å andra sidan hade jag inte träffat de underbara människor som finns med mig nu som betyder massor och jag hade antagligen tröttnat på att inget nytt hände i mitt liv.
Men det är så lätt att gnälla. typiskt svenskt att aldrig vara nöjd med det man har just nu. Det var bättre förr eller önskan om mer, mer som kanske är ouppnårligt.
Men samtidigt så finns viljan är alla mål uppnårliga.