Emilie

Det var sommar och vi var i Eskilstuna hos mormor.
Kalasturnén var i stan och jag skulle se Kent för första gången.
Caroline Ohlson och syrran var också med.
Det var efter den konserten som jag blev frälst.
Jocke Berg, jag älskar den mannen när han står på scenen!
Iallafall.
Vi står där, typ i mitten av folkmassan och hoppar.
Minns inte vilket år det var men syrran var inte så jättestor.
så jag slängde upp henne på mina axlar.
En man bakom oss stod och hjälpte till och stötta upp henne.
En låt slutar och nästa börjar...
Refrängen kommer..
"Å du som jag när du dansar, musik non stop tillslut......."
Sara sitter kvar på mina axlar och där sitter hon och dansar.
Du som jag.
Hon är den högsta punkten ute i folkhavet och Jocke Berg vickar på sina små höfter.
Snurrar runt i micsladden och pekar ut i publiken.
Ut i publiken och på min syster.

Efter den dagen så är Musik non stop våran låt.
Det finns dessutom en textrad som har etsat sig fast i mitt huvud.
Jag är nästan som du
Och jag är nästan som du syster.
Hon är nästan som mig.

Denna rad ska förevigas och pryda min kropp.
Vet dock inte när, var och hur.
Men det ska dit.