Hur??
Hur kunde det bli såhär? Trodde verkligen att det var bra och trevliga människor. Men gudars vad skenet kan bedra.
Tänker nästintill hela tiden på det här, på jobbet, hemma på morgonpromenaderna med Dimman.
Idag brast det. Ångesten som har funnits inom mig kom ut i tårar ikväll.
Tänker nästintill hela tiden på det här, på jobbet, hemma på morgonpromenaderna med Dimman.
Idag brast det. Ångesten som har funnits inom mig kom ut i tårar ikväll.
Kommentarer
Postat av: Naufragio
Häromveckan när jag var och åt nere på hamnen hörde jag från bordet bakom mig från ett sällskap i 30-årsåldern att ”hon med flätor, Emilie, är en jättetrevlig tjej som sprider glädje omkring sig”.
Jag kunde inte annat än instämma men så tänkte jag. Det här kommer hon ju aldrig att få höra. Nästa gång jag ser henne skall jag berätta det för henne. Tyvärr har det varit fullt upp och det har inte blivit av. Så nu har jag sagt det via bloggen. Strrrräck på dig! Du är uppskattad.
Naufragio
Postat av: Emsan
Tack så mkt!=)
Trackback