Emilie

Jag kom på mig själv idag med att tänka för mycket och inte orka prata med någon. Är i vanliga fall väldigt pratsam men sa inte alltför mycket i skolan. Träffade Anna idag som jag inte träffat på jätte länge. Sen gick jag ut och gick.

Det är så himla skönt att vara ute och gå. Själv. Bara jag, Dimman och min ipod. Då tänker jag inte för myclet och analyserar inte. Lyssnar bara på min musik. Problemet som uppstår av det är att jag tänker när jag går och lägger mig istället och då kan jag inte sova. Men jag får i alla fall njuta av min promenad.

Gick förbi Jim på vägen hem. Pratade på som bara den. Han skämtade och fråga om jag inte hade fått prata under dagen, vilket jag själv valt att inte göra.

Det känns så konstigt att känna att min sk deprission är på väg. Eller är det verkligen en deprission??? Är det bara en del av dessa vårkänslor? Blandade vårkänslor? Ska nog börja tänka så istället, deprission låter så... Deprimerande..

Nu ska jag fortsätta kolla på tv med min roomie