funderingar
Det där med människors beteenden är så konstigt ibland tycker jag.
Våra lågstadie fasoner växer vi tydligen inte i från så lätt.
Bara som exempel grejen med att det verkar farligt att sätta sig brevid någon man inte känner. Det är bäst att passa sig innan han/hon går till attack och bits. Eller som vi är allvarligt rädda för i dessa dagar, han/hon kanske har svininfluensan. OMG!
Kom och tänka på detta i går kväll när jag jobbade.
Ett och samma företag men med olika kontor från Sverige skulle äta middag.
Då sätter man sig bara tillsammans med de man känner och sen nästa som kommer till samma bord lämnar en plats ledig. Men varför?
likadant på bussar och tunnelbannan.
Fatta vad långt tåget skulle vara om det bara var säten för en person!
Samma sak när man går ut och fikar eller går på restaurang, då sitter man ifred, men ibland så nära nästa bord att man skulle kunna tillhöra samma sällskap. Men då är det sällan några problem.
Jag säger inte att jag är bättre själv, jag undviker gärna att sätta mig brevid en skolklass med 40 skrikande ungar.
Var hemma i Nypan idag. Hade tänkt att stanna till imorgon, men så fick jag ta syrrans bil upp till sthlm och då kände jag verkligen för att åka hem igen. Skulle ändå behöva åka tidigt imorgon för jag ska möta upp Oscar"lillebror" på centralen tillsammans med Sanna och hennes väninna Hanna 10.50.
Så orkade jag inte vara kvar heller för då skulle jag sova på soffan.
Dessutom blev jag på dåligt humör då jag sovit lite och inte kände den härliga känslan jag brukar ha när jag kommer hem. Den fanns, men försvann ganska fort när man mötte vissa männsikor som verkar sura utan anledning. Det blir så tråkig stämning då. Så jag valde att åka hem där jag möts väl och kan stänga in mig eller gå ut utan att dömd för något jag egentligen inte rår över..
Som sagt, det verkar som de beteenden som fanns i yngre dagar aldrig försvinner helt och hållet, vissa ränder sitter i i längre och tydligare på vissa än andra.
Dags att laga middag och kanske dammsuga lite!
På återseende