Emilie

Igår när jag kom hem så satt sanna i sängen och sa att hennes läppar sved lite och frågade om dem var svullna.
Vilket dem var och jag kunde inte hålla mig för skratt.
Såg ut en som ett misslyckat försök till läppförstoring.
Men jag började googla och sen började förhöret, vad har du ätit idag, är du gravid, är du säker på att det inte fanns några nötter i den kemiska salladen? und so weiter.
Hon ringer sjukvårdsupplyssningen, nu är klockan runt 00.10.
Tanteluringen i luren frågar frågor, vad har du ätit, är du allergisk och efter avslutat samtal växer tungan på Sunny och det börjar klia på hela kroppen.
Så ner och väcka Anna som är snäll och skjutsar oss till akuten.
Väl på akuten sitter receptionen väl isolerade, så väl att när Sunny ska lämna in ett papper med kontaktuppgifter  hittar vi ingenstans att lämna in det!
Väntar, väntar, väntar.
Är det någonstans som är tråkigare än tråkigast är det väntrummet på ett sjukhus!
Speciellt när första besöket tog knappt 1 minut och väntan därefter började närma sig en timme.
Svullnade går ner och Sanna muttra något om att hon åkte hit för att hon var orolig då att hon skulle dö och inte efter 2 timmar.
så lite mer mutter och sen åker vi hem.
Utan att ha varit inne hos den riktiga läkaren men med betydligt mindre läppar och Sanna med vetskapen att hon antagligen fortfarande är allergisk mot nötter!
Så nu har vi lärt oss det och nu är inte det ett problem längre.
Jag tog ju alltså bilder på läpparna igår, men det var med Sannas lur.
Så jag ska se till att kapa den och så bjuder jag på en bild! :)