Suppressed by all my childish fears

Idag är jag ganska tom i huvudet eller så är det för mycket så jag blir utmattad.
Att jobba 45 timmar på 6 dagar är inte mycket.
Men efter att inte ha jobbat ordentligt sen den 17 december så blir kroppen trött.
Någon av cheferna på mitt jobb tycker att vi ska stå i våra sektioner 95% av tiden och le.
Jag har min egna foodrunner som hämtar maten till mig, jag ställer ner den och önskar gästen en trevlig måltid.
Sen vinkar jag lite lätt på min foodrunner om han inte står 2 cm från mig så dukar han av bordet och jag kollar med mina gäster om dem vill ha dessert eller något annat att dricka.

Åh gud nu känner man sig patetisk. Sanna sitter och pratar med Fröberg och lägger fram hela detta beslut så förjävligt!
"sagt upp mitt fasta jobb, lägenhet i Stockholm, sålt bilen och jobbar på ett jobb utan titel och underbetald".
Vad fan har vi gjort???

Just nu känner jag mig ensam.
Börjar undra om mina samtal och sms till människor inte går fram eller syns.
Det är en lång bit att färdas, så någonstans över vattnet kanske de inte orkar längre och ramlar plumsandes i det stora havet.



Nu sätter vi igång My immortal på surronden.......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback